Tråkiga nyheter nådde oss under dagen. Tidigare ordförande, Matz Widerström, gick bort den 17 Januari 2024. Vi, i Poseidon, är tacksamma för all tid, engagemang och kunskap som Matz delat med sig av under åren.

Bo Hultén har skrivit en fin text om Matz på simma.nu och vi har fått publicera texten i sin helhet här under.

SK Poseidon tänker på er i familjen i denna tunga stund.

Matz Widerström har avlidit. Han var under många år simtränare i Limhamns Simsällskap och senare också den som var med och startade och kom att bli Malmö Kappsimningsklubb förste tränare 1982. Matz som hade fått sin simuppfostran i Simklubben Poseidon kom också att sitta i Svenska Simförbundets Styrelse under ett antal år. Han deltog också i flera av simningen kommittéer på nationell nivå.

Han var den som låg bakom Steg-2 utbildningen i landet. Skrev tillsammans med Stefan Wiking materialet som under många år använts i svensk simning. Dessutom verksam till Simtränarboken kom till stånd. Ett material som organiserade Steg-3 utbildningen.

Utanför simningen utbildade han sig till Gymnastikdirektör på GIH. Läste in en bilogilärarexamen och kom senare också att läsa till läkare.

Som läkare arbetade han många år på Skånes Universitetssjukhus, Blekingesjukhuset och efter att ha varit klinikchef inom akutsjukvårdens blev han heltidsordförande i Läkarföreningen i Malmö.
Under senare år var han Sjukhusdirektör i Ystad och avslutningsvis Chefsöverläkare på Region Skånes It-avdelning.
Matz Widerström dog den 17 januari och blev 69 år och efterlämnar sambon Elisabet och deras fyra döttrar. 

Bosse Hulten om Matz Widerström
Matz var en unik människa. Oerhört begåvad och kunnig över ett brett fält. Alltifrån arbetsförhållande för städerskor på sjukhus, om fjärilsarter, simteknik och odling av grönsaker i storformat.
Ställde man en fråga till honom så kunde han ofta svara på den. När äldre auktoriteter på 70- och 80-talet gav sig i diskussionen med Matz fick dom ofta svar på tal. En känd landslagstränare från huvudstaden kallade Matz ”Världsmästaren” när hans egna argument inte räckte till och nesan att tappa en diskussion med en trettio år yngre kollega var fullbordad. Jag var med och minns!

Matz kom att bli en av mina bästa vänner och om honom kan man verkligen säga att han ”var sina vänners vän”. Mer vänsäll och engagerad i vänskap fick man leta efter. Ringde man inte upp honom och höll kontakten frekvent - så såg han till att detta inte skedde.

Första gången jag träffade honom så simmade han i moderklubben Poseidon. Han var stel som en lagårdsvägg och simtekniken kunde varit bättre. Men han hade en enorm vilja. När han sedan ständigt drabbades av ”simmaröra” blev den förste manlige simmaren med knäppbar badmössa och enorma lager fetvadd. Han var en unik uppenbarelse i vattnet. Framgångarna i vattnet kunde varit större men hans intresse för simning kunde knappast bli mer utvecklat.

Han gick på GIH, drog till sig en utbildning i biologi och satte sedan igång att plugga till läkare.
Samtidigt jobbade han som huvudtränare i Limhamns Simsällskap. Under årens lopp spirade tanken att klubbarna i Malmö skulle slås ihop och Matz var en av initiativtagarna till detta.

Under resans gång hade han massor med diskussioner på bassängkanten, främst med ”Skånsk simnings Gudfader”, Birger Buhre. Matz och Birgers utgångspunkter i diskussionerna stod oftast väldig lång ifrån varandra och det gillade inte Birger i alla fall.
Birger kunde skälla på Matz likt en bandhund i Transsylvanien och hotade med att nedgöra honom med krönikor i Kvällsposten. Matz svarade med att skriva en fantastisk story kallade ”The BB story – en limledares uppgång och fall” .

Allt var fiktivt men ändå inte. Simledaren Birger Buhre blev till Limledaren BB. Hasse Chrunak förbundskapten” fick här sitt nickname Hatte Nuck” mm. Det hela utspann sig på ett 20-tal sidor som är bland det roligaste som skrivits om simning i det här landet.

Själv raggade Matz mig som damtränare till MKK efter min utbildning på GIH och vi kom att samarbeta under några år. Vänskapen hängde i under årens lopp och samtalen var oräkneliga. Vi kunde ha samtal över telefon tills våra röster var skrovliga och hesa och uppdateringarna om världen, simningen och familjerna var frekventa.

Matz hade näst Biologiska museet – Lunds största fjärilssamling. Han hade akvarier som var stora som swimmingpooler och i fristaden Värmlandsnäs utanför Säffle byggde han och hustrun Elisabeth en rekreationsort på lätt pendlingsavstånd – 55 mil och där tillbringade de massor av kvalitetstid.

Känslan för Värmlandsnäs som han har gett i arv som plattform till sina fyra döttrar. Ett damlag i medley som kanske inte hade de största framgångarna i bassängen utan mer utanför. Matz var omåttligt stolt och förtjust i sitt tjejgäng.

En annan typisk Matz-historia var ett telefonsamtal dagen innan Öresundsbron skulle invigas år 2000. ”Du måste vara här i eftermiddag. Ta med bilen. Vi skall ut och inspektera bron”
.
Han var ansvarig för sjukvården under invigningsveckan runt bron. 300000–400000 människor skulle gå, springa och cykla mellan Danmark och Sverige. Man hade byggt upp ett fältsjukhus vid brons start i Sverige. Matz ansattes hårt i radion varför man satt in sådana resurser och svaret från Matz blev att ”ren statistiskt skall 5-10 personer dö på bron under veckan och det måste vi förhindra. Ingen har dött under byggnationen och då skall alla överleva invigningen också”. Så blev det.

Vi inspekterade bron under några timmar. Klättrade på stegar och kollade allt från alla vinklar. En spännande upplevelse för oss bägge och som Malmöpåg var det en ynnest att få ”inviga bron på det sättet. Helt ensamma därute på det märkliga byggnadsverket!

Åren gick och vi fortsatte att träffas då och då. Tyvärr Inte lika frekvent som tidigare men uppdateringarna över telefon fanns där.

När vi ringdes i oktober 2023 sa vi att vi skulle träffas snart. När jag ringde honom strax före jul och min flyttning till ny bostad var klar så svarade han – ”du jag ligger på sjukhuset”. OK sa jag och lovade komma samma eftermiddag. Gjorde så och en timmes snack blev både två, tre och fyra.
Vi kom överens om att hörs efter helgerna och jag sa ”att du får hålla ut till dess”. Det lovade han.

Men det gjorde han inte. När jag ringde var han så dålig att vi inte kunde träffas och den 17 januari gick han bort.
Nu skall vi som fick förmånen att umgås med Matz kapsla in våra minnen och tänka på honom – det var en av bästa kompisarna jag har haft och må hans diskussioner på annan plats med Birger, Åke Lingon och andra fortsätter där ute i evigheten.

Tack till Elisabeth och tjejerna att vi fick låna Widan då och då!